Det var inte mer med det hela än så, det slutar tyvärr i soffan kramande en kudde som om den gav liv, tröst eller någon form av förståelse. En grundad förståelse, inte den chimär som världen tenderar att vara. Vad hände, vad händer och varför? Så mycket slump finns inte i hela världen, det är för mycket. För många håll och så skilda saker, även om jag tillbringat mycket tid online med att bara leta vidare på något stickspår jag hittat. Och sedan är det alltså inte? Det är helt osannolikt konstigt, och det är skit rent ut sagt. Och varför har soffan så hårda sömmar? Jag valde den som såg mjukast ut istället för att välja en med schäslong. Fel soffa såhär i efterhand. Kanske borde jag tänkt till innan köpet var klart.

Jag orkar inte ens tänka på kommande säsong, jag orkar inte ens träna. Jag äter billig skräpmat och tycker synd om mig själv. Nästan, det ligger inte riktigt för mig men ändå. Nära nog, och jag är ingen glättig och leende person som ligger i soffan just nu. Annat skräp samtidigt, men ändå så känns saker meningslöst eller nära nog. Nej, utan syfte är mer korrekt. Jag är inte suicid på något vis, men jag ser ingen anledning till något alls. Ingen glädje, inga skratt och en framtid som verkligen måste anses vara så annorlunda mot vad jag såg som sanning. Som en naturlag, som något som inte går att stoppa. Det var inte så, det behövdes inte så mycket alls. Eller vad är detta? Vad i hela friden händer?