Jag kan inte blunda för det längre, mina resor kostar för mycket pengar och det måste ändras. Jag vet inte hur det skall gå till, det kostar en hel del pengar när man satsar och reser mycket. Fast jag har inga andra val, om jag inte lyckas tjäna mer pengar på något sätt. Jag vet inte hur jag skall kunna göra det ens i teorin. På vad?

Jag är avundsjuk på de som köpte en fastighet, alltså en villa eller lägenhet, när de flyttade hemifrån. De har tjänat massor med pengar. Jag hade behövt massor med pengar. Jag har också bott och betalat för att bo. Varför får jag inget bara för att jag bodde i hyreshus? På vilket sätt är det rättvist eller juridiskt? Kan man inte se till att staten ger oss en del då? Det går bra för Sverige, så varför gör de inte så? Det är jättemånga som bor i hyreshus och som behöver pengar och inte har några pengar. Hur är det rättvist eller juridiskt? Vilket avtal har jag skrivit på som säger att jag inte vill vara med och dela på kakan. Jag har inte skrivit på något sånt, då kan det inte vara juridiskt rättsväsendigt lagligt heller? Då får vi titta på det man blir glad av. Snö och söta flickor.

Det är frågan om skidåkning är vad jag borde hålla mig till, snarare än att skriva om det online. Det är svårt att få till kul inlägg och jag längtar mest efter vinter och skidåkning. Nej, jag längtar ännu mer efter annat än skidor, och det är inte julklappar jag tänker på alla.

Så i brist på skidåkning, julafton och det viktigaste så får vi se om det blir så många fler texter från mig alls, jag tror det blir ett fåtal på sin höjd. Men jag kanske hittar suget igen.

Det var inte mer med det hela än så, det slutar tyvärr i soffan kramande en kudde som om den gav liv, tröst eller någon form av förståelse. En grundad förståelse, inte den chimär som världen tenderar att vara. Vad hände, vad händer och varför? Så mycket slump finns inte i hela världen, det är för mycket. För många håll och så skilda saker, även om jag tillbringat mycket tid online med att bara leta vidare på något stickspår jag hittat. Och sedan är det alltså inte? Det är helt osannolikt konstigt, och det är skit rent ut sagt. Och varför har soffan så hårda sömmar? Jag valde den som såg mjukast ut istället för att välja en med schäslong. Fel soffa såhär i efterhand. Kanske borde jag tänkt till innan köpet var klart.

Jag orkar inte ens tänka på kommande säsong, jag orkar inte ens träna. Jag äter billig skräpmat och tycker synd om mig själv. Nästan, det ligger inte riktigt för mig men ändå. Nära nog, och jag är ingen glättig och leende person som ligger i soffan just nu. Annat skräp samtidigt, men ändå så känns saker meningslöst eller nära nog. Nej, utan syfte är mer korrekt. Jag är inte suicid på något vis, men jag ser ingen anledning till något alls. Ingen glädje, inga skratt och en framtid som verkligen måste anses vara så annorlunda mot vad jag såg som sanning. Som en naturlag, som något som inte går att stoppa. Det var inte så, det behövdes inte så mycket alls. Eller vad är detta? Vad i hela friden händer?